Sverige och Europa behöver fler soldater

Natos upprustning kräver manskap också – inte bara materiel.

Text:

Bild: Johan Nilsson / TT

Mellan maj i år och juni 2026 kallas 28 184 killar och tjejer födda 2007 till mönstring, enligt Plikt- och Prövningsverket. När utbildningen inleds nästa sommar har antalet som verkligen gör värnplikt reducerats till cirka 9000. Av årskullens 110 00 individer kommer 8 procent med tiden att krigsplaceras i försvarsorganisationen, 92 procent står vid sidan. 

Efter hand kommer antalet värnpliktiga i försvaret att skruvas upp successivt till 12 000 någon gång efter 2032. Vid förra veckans försvarsuppgörelse mellan regeringen och övriga partier nämndes att antalet värnpliktiga behöver ökas ytterligare. Operativt är målet fyra kompletta armébrigader om fem år. I nuläget är det dock avlägset. När armén skriker efter soldater sticker ett fortsatt svinn på uppemot 90 procent varje år i ögonen.  

Jämfört med flertalet andra länder i Europa ligger Sverige ändå förhållandevis bra till.  Av EU:s 27 medlemsländer är det bara nio som har obligatorisk värnplikt: Cypern, Danmark, Estland, Grekland, Lettland, Sverige och Österrike. I Nato tillkommer ett europeiskt land, Norge. 

Flera av Natos största medlemsländer saknar värnplikt. Storbritannien har en renodlad yrkesarmé. Frankrike avskaffade värnplikten under tidigt 2000-tal, likaså Spanien och Italien. I Tyskland pågår en trevande diskussion om att återinföra värnpliktem. Även Polen överväger värnplikt.  

Efter Trumpadministrationens tillträde kom försvarsminister Pete Hegseths besked i februari om att USA gör andra prioriteringar än att "stå som den främsta garanten" för Europas säkerhet som en kalldusch. Den som hoppades att det handlade om ett tomt hot kan nog glömma det vid det här laget. 

I april rapporterade NBC att Pentagon planerar att dra tillbaka 10 000 soldater från Östeuropa. Och vid en säkerhetskonferens i Tallinn i mitten av maj meddelade USA:s Natoambassadör Matthew Whitaker att antalet soldater kommer att minskas med start i höst. "Tålamodet är slut, vi kommer inte att släpa benen efter oss", sa Whitaker. 

Trumpadministrationens krav på övriga medlemsländer vid Natotoppmötet i Haag nu i veckan är att varje land lägger 3,5 procent av BNP på militären och 1,5 procent på försvarsrelaterade utgifter till 2032: infrastruktur, transporter, sjukvård, försörjningsberedskap. Avsikten är att stärka Natos slagstyrka och avskräckning mot det ryska hotet. Sverige är ett av de länder som rättat in sig i ledet. 

Natos försvarsplaner och krav på enskilda länders försvarsförmåga är hemliga, men prioriterade områden är luftvärn, artilleri, pansarfordon, ammunition och arméförband. Det mesta går att köpa för pengar av en försvarsindustri som växlar upp på högvarv. Med ett undantag: soldater. Det blir alltså en bristvara i än högre utsträckning när USA börjar dra tillbaka förband från Europa.  

Som allra mest under det kalla kriget i slutet av 1950-talet hade USA 475 000 soldater i Europa. Efter murens fall och Sovjetunionens sammanbrott har antalet reducerats undan för undan. Under kriget i Ukraina har antalet varierat mellan 75 000 och 105 000 beroende på hur amerikanska förband har roterat och övat. 

I början av 2025 låg siffran på 84 000 soldater, enligt USA:s Europakommando, EUCOM. Det största antalet finns i Tyskland, Polen, Italien och Storbritannien. I Europa som helhet är alla vapenslag representerade: armén, flygvapnet, marinen. Vid sidan av det finns även specialstyrkor och underrättelseförband. 

För Natos del behöver medlemsländerna öka antalet armébrigader från 80 till 130 för att fylla upp försvarsplanerna. Med 5000 soldater i varje brigad krävs det ett tillskott på 250 000 soldater som inte existerar för närvarande. 

Liknande uppgifter på samma höga nivåer har förekommit även tidigare och pekar entydigt i samma riktning. I kombination med att USA drar tillbaka soldater klarar Europa inte sitt eget försvar utan fler värnpliktiga än i dag. 

***

Mellan maj i år och juni 2026 kallas 28 184 killar och tjejer födda 2007 till mönstring, enligt Plikt- och Prövningsverket. När utbildningen inleds nästa sommar har antalet som verkligen gör värnplikt reducerats till cirka 9000. Av årskullens 110 00 individer kommer 8 procent med tiden att krigsplaceras i försvarsorganisationen, 92 procent står vid sidan.

Efter hand kommer antalet värnpliktiga i försvaret att skruvas upp successivt till 12 000 någon gång efter 2032. Vid förra veckans försvarsuppgörelse mellan regeringen och övriga partier nämndes att antalet värnpliktiga behöver ökas ytterligare. Operativt är målet fyra kompletta armébrigader om fem år. I nuläget är det dock avlägset. När armén skriker efter soldater sticker ett fortsatt svinn på uppemot 90 procent varje år i ögonen. 

Jämfört med flertalet andra länder i Europa ligger Sverige ändå förhållandevis bra till.  Av EU:s 27 medlemsländer är det bara nio som har obligatorisk värnplikt: Cypern, Danmark, Estland, Grekland, Lettland, Sverige och Österrike. I Nato tillkommer ett europeiskt land, Norge.

Flera av Natos största medlemsländer saknar värnplikt. Storbritannien har en renodlad yrkesarmé. Frankrike avskaffade värnplikten under tidigt 2000-tal, likaså Spanien och Italien. I Tyskland pågår en trevande diskussion om att återinföra värnpliktem. Även Polen överväger värnplikt. 

Efter Trumpadministrationens tillträde kom försvarsminister Pete Hegseths besked i februari om att USA gör andra prioriteringar än att ”stå som den främsta garanten” för Europas säkerhet som en kalldusch. Den som hoppades att det handlade om ett tomt hot kan nog glömma det vid det här laget. 

I april rapporterade NBC att Pentagon planerar att dra tillbaka 10 000 soldater från Östeuropa. Och vid en säkerhetskonferens i Tallinn i mitten av maj meddelade USA:s Natoambassadör Matthew Whitaker att antalet soldater kommer att minskas med start i höst. ”Tålamodet är slut, vi kommer inte att släpa benen efter oss”, sa Whitaker. 

Trumpadministrationens krav på övriga medlemsländer vid Natotoppmötet i Haag nu i veckan är att varje land lägger 3,5 procent av BNP på militären och 1,5 procent på försvarsrelaterade utgifter till 2032: infrastruktur, transporter, sjukvård, försörjningsberedskap. Avsikten är att stärka Natos slagstyrka och avskräckning mot det ryska hotet. Sverige är ett av de länder som rättat in sig i ledet.

Natos försvarsplaner och krav på enskilda länders försvarsförmåga är hemliga, men prioriterade områden är luftvärn, artilleri, pansarfordon, ammunition och arméförband. Det mesta går att köpa för pengar av en försvarsindustri som växlar upp på högvarv. Med ett undantag: soldater. Det blir alltså en bristvara i än högre utsträckning när USA börjar dra tillbaka förband från Europa. 

Som allra mest under det kalla kriget i slutet av 1950-talet hade USA 475 000 soldater i Europa. Efter murens fall och Sovjetunionens sammanbrott har antalet reducerats undan för undan. Under kriget i Ukraina har antalet varierat mellan 75 000 och 105 000 beroende på hur amerikanska förband har roterat och övat.

I början av 2025 låg siffran på 84 000 soldater, enligt USA:s Europakommando, EUCOM. Det största antalet finns i Tyskland, Polen, Italien och Storbritannien. I Europa som helhet är alla vapenslag representerade: armén, flygvapnet, marinen. Vid sidan av det finns även specialstyrkor och underrättelseförband.

För Natos del behöver medlemsländerna öka antalet armébrigader från 80 till 130 för att fylla upp försvarsplanerna. Med 5000 soldater i varje brigad krävs det ett tillskott på 250 000 soldater som inte existerar för närvarande.

Liknande uppgifter på samma höga nivåer har förekommit även tidigare och pekar entydigt i samma riktning. I kombination med att USA drar tillbaka soldater klarar Europa inte sitt eget försvar utan fler värnpliktiga än i dag.

***

OSZAR »